På utsidan är jag rädd för väldigt mycket. Jag skriker om jag ser en spindel och är otroligt rädd för nöjesfält och höjder. 
Men på insidan spelar de där sakerna inte så stor roll. På insidan är jag rädd för att förlora de jag älskar, att dö i förtid, att inte hinna uppleva saker, att välja fel utbildning, att möta andras blickar. 
Dock är det saker jag aldrig visar. Jag ser alltid in i ögonen på de jag pratar med, det bara kommer automatiskt. Tidigare tyckte jag det var jobbigt och pinsamt, men jag har övat bort det och det rejält. För på ögonen kan man läsa av en person på ett sätt som ingen annan del av kroppen kan avslöja. I ögonen ser man om personen är äkta. Man ser när den blir berörd och vilket humör den är på.

Men det där med att förlora de jag älskar; det är något jag är rädd för varje dag. Livet är så kort. Vad som helst kan hända. Ingen vet hur framtiden ser ut, jag bara hoppas att jag spelar mina kort rätt och lever länge.

/KG